Som första deltävling i detta VM avgjordes landningstävlingen i går. Laget hade laddat under veckan som föregick med så många landningsövningar som bara gick, och det gav utdelning i en mycket spännande tävling.

På förmiddagen flögs de två första landningarna:

Först en "normal" landning med motor och  möjlighet att använda klaff. Både Roland och Åse inledde med varsin nolla medan Lars-Inge landade +1 m och fick 5 prickar.  Claes och Håkan landade minus, vilket dessvärre gav dem 40 respektive 70 prickar. 

Efter drygt en och en halv timme (50 piloter skulle genomföra denna första landning innan nästa kunde påbörjas) följde landning två: en bedömningslandning med möjlighet att använda klaff. Åse träffade återigen nollan, vilket även Lars-Inge gjorde medan Roland hade +1 m och fick 3 prickar. Claes och Håkan landade plus denna gång, men fick vardera 12 respektive 30 prickar.

Till lunch var det god stämning bland svenskarna. Åse hade 0 prickar, Roland 3 och Lars-Inge 5. Spanjoren Yuri Rabassa hade också totalt 5 prickar efter två landningar, så striden om första platsen individuellt var fortfarande öppen. Det svenska laget (de tre "bästa" resultaten) hade totalt 8 prickar efter två landningar och hoppades så klart på en förstaplats. Skulle det gå? Det återstod att se. 

Vädret hade varit ganska gynnsamt under förmiddagen. Ganska mulet med förhållandevis lätta vindar, men under lunchen bröt solen fram vilket naturligtvis värmde asfaltsbanan - och vindarna blev dels starkare dels mer ombytliga. Det var under dessa förhållanden eftermiddagens två landningar startade:

Landning tre var en bedömningslandning utan möjlighet att använda klaff. Lars-Inge prickade nollan medan Roland landade på +2 (6 prickar) och Claes på +3 (9 prickar). Åse landade dessvärre på minussidan och fick 18 prickar med sin landning på -3. Håkan fick 33 prickar med +11. Spanjoren landade på +1 vilket gjorde att han låg på totalt 8 prickar efter tre landningar. Lars-Inge hade 5 och Roland 9. Polacker och Tjecker, som vanligtvis är framträdande i VM-sammanhang låg efter och var inget hot för de individuella resultaten.

Det var således fortfarande svenskt i toppen, såväl individuellt som i lag när den fjärde landningen: en motorlandning över hinder skulle äga rum. Claes hade startnummer två och landade på +1, Lars-Inge startade som nummer fem och prickade återigen nollan, Roland startade som nr åtta och landade på +3, dock med en landning som skulle videogranskas pga en studs. Håkan och Åse startade som nr 27 och 31 och landade dessvärre minus båda två.

Totalt, efter videogranskning blev resultatet:

Lars-Inge: 5 prickar och första plats individuellt

Roland: 24 prickar och tredje plats individuellt

Claes: 66 prickar och 14 plats individuellt

Det såg länge ut som att vi även hade tagit första plats i lagtävlingen, men efter en godkänd protest av en polack gick det polska laget förbi det svenska med 8 prickar. Lite surt kändes det nog, men att ha tagit två medaljer i denna tävlings första delmoment var ändå mycket tillfredställande. Hela resultatet går att se på htpps://www.wpfc2022/fr/fr/results/  

När detta inlägg skrivs är piloterna ute på sin första navigationsrunda. Förhoppningsvis fortsätter de goda prestationerna, men som tidigare rapporterats är det svåra förhållanden med en ganska kuperad terräng och en tävlingskarta som skiljer sig mycket från den våra piloter är vana vid, vilket inte gör tävlandet lättare.

Det finns möjlighet att följa navigationen via en "direktsänd" bild av de olika tävlande på nav-banorna. Följ länken

https://telescope.airnode.fr/fr/watch/GFXLEJ

Efter en vecka i strålande sol och brännande varma vindar upplevde vi i går (tisdag) en väderförändring, på gott och på ont. Kraftiga åskskurar drog in under eftermiddagen vilken satte stopp för fortsatt träning, men å andra sidan gav det en välbehövlig svalka till såväl människor som natur.  

Det återstår några dagar av träning och förberedelser. I dag har vi tid för landningsträning mellan 11:30 och 12:00 samt mellan 14:30 och 15:00 och sedan är det navigering på någon av de tre "officiella" träningsrundor som tävlingsledningen har försett oss med. 

Kartan är, som tidigare nämnt, inte särskilt informativ för oss piloter eftersom det är en vägkarta. Så här ser en av träningsbaorna ut efter att Åse förberett den.

Vädret ska fortsätta vara ostadigt till slutet av veckan, men från och med måndag ska sol och värme återvända till våra trakter. Förhoppningsvis inte lika tryckande varmt som förra veckan dock.

Nu har vi varit på plats i fem dagar och blivit otroligt väl bemötta av såväl personal på plats, som av den lokala flygklubbens medlemmar.

Det började redan då vi anlände i måndags kväll. Tornet var stängt, men en grupp klubbmedlemmar som fanns på plats för att välkomna klubbens nya flygplan, en Pipistrel (eldriven) visade oss tillrätta, gav oss inpasseringskoder till terminalbyggnaden och till klubben och tog oss med bil till våra respektive boenden.

På tisdagsmorgonen besökte undertecknad tornet och fick mycket bra kontakt med Gilles, som är AFIS-ansvarig. Han lånade oss ett konferensrum, som sedan dess har varit vår bas och vårt planeringsrum. Dessvärre finns där ingen AC, vilket innebär att vi har haft över 30 grader därinne, men det har ibland ändå kännts svalt i förhållande till de temperaturer som uppmätts på plattan, där det på eftermiddagarna har varit över 40 grader.

För att tanka har vi fått låna tornets Total-kort, vilket har inneburit många turer upp för trapporna till Gilles, för att hämta och lämna kortet. Över helgen har vi fått låna kortet "permanent" eftersom bemanningen är begränsad till eftermiddagarna. Förtroendet är fullständigt.

På många franska flygplatser sker kommunikationen enbart på franska. Så också på LFCI, när tornet är stängt. För att underlätta vår träning har vi haft möjlighet att ringa AFIS för att inom en timme få personal på plats. Det kallar jag hjälpsamhet och anpassningsbarhet.

Från och med i morgon, måndag, är tävlingsorganisationen på plats så då får vi se hur smidigt det blir...

Ann-Sophie

Albi fredag eftermiddag. Klockan närmar sig 18 och det är fortfarande närmare 40 grader i skuggan. Trots den värmebölja som orsakar enorma skogsbränder bara ett 20-tal mil härifrån tränar de deltagare som är på plats (Åse, Lars-Inge, Håkan och Roland) genom att flyga 2 nav-rundor/dag. Det går åt vatten vill jag lova.

Erfarenheter så här långt: tävlingskartan (en bilkarta i skala 1:200000) är hopplöst svår. Terrängen är hopplöst svår. Termiken är hopplöst svår. Värmen är hopplöst jobbig... Men det går framåt och vi börjar se framsteg i tidhållning och i att hitta till startpunkter/brytpunkter.

I närområdet är terrängen vackert kuperad, men med djupa dalgångar där de vägar, som är utsatta på kartan, kan skönjas om man har tur. I norr och i söder är det betydligt mer kuperad terräng, vilket kan innebära svårigheter att komma upp på tillräcklig höjd i värmen.

Nåväl, vi kommer förhoppningsvis att ha fördelar av att ha tränat på plats en vecka innan alla andra kommer, men det vet vi ju inte förrän framåt den 25 augusti.